Antikens sju underverk
En lista med historia
Listan över antikens sju underverk är inte ett uråldrigt dokument av osäker ursprung. Den härstammar från hellenistisk tid — ungefär 200–100 f.Kr. — och de viktigaste källorna är Antipatros av Sidon, som verkar ha formulerat en lista i dikts form, och Filon av Bysans, som i ett kortare verk beskrev sju "Teoremata" eller minnesvärda konstruktioner. Urvalet var aldrig absolut fastslaget; olika antika förteckningar inkluderar olika monument, men en core-lista på sju har stabiliserats i den moderna användningen.
Gemensamt för valen är att de var gigantiska, tekniskt häpnadsväckande och kulturellt centrala för sin tid. De var inte nödvändigtvis de äldsta, viktigaste eller vackraste konstruktionerna i den antika världen — de var de som en bildad hellenistisk resande visste att nämna. Listan är med andra ord ett historiskt dokument om vad den kulturella eliten i medelhavsvärlden runt 200 f.Kr. ansåg imponerande.
Det stora pyramidkomplexet i Giza
Det enda av de sju underverken som fortfarande existerar, Cheopspyramiden — på arabiska Khufu efter faraon som lät uppföra den — restes ungefär 2 560 f.Kr. under det gamla rikets fjärde dynasti. Den är 138 meter hög i dag, ursprungligen 146,5 meter, och täcker 5,3 hektar. Uppskattningar av antalet stenblock varierar men ligger kring 2,3 miljoner stenar med en genomsnittsvikt av 2,5 ton.
Chefrenpyramiden och Menkarespyramiden, uppförda av efterföljande faraoner, flankerar Khufu-pyramiden och bildar tillsammans med Sfinxen och ett komplex av gravtempel ett av mänsklighetens mest välbevarade monumentala landskap. Hela Gizaplateån är ett UNESCO-världsarv och nås från Kairo. Inuti pyramiderna är det möjligt att besöka de smala korridorerna och begravningskamrarna, om än under trängda förhållanden.
Babylons hängande trädgårdar
Det mest omstridda av underverken. Babylon, Mesopotamiens metropol vid floden Eufrat i nuvarande Irak, var under Nebukadnessar II:s regim (604–562 f.Kr.) en av antikens störste städer. De hängande trädgårdarna beskrivs i antika källor som terrasserade trädgårdar bevattnade av flödesvattensmaskiner och beplantade med exotiska träd och växter — en ingenjörsmässig triumf mitt i det mesopotamiska klimatets torrhet.
Problemet: ingen mesopotamisk källa från rätt tid nämner dem. Arkeologiska utgrävningar av Babylon, ledda av Robert Koldewey runt 1900, hittade ingen struktur som entydigt identifierades som trädgårdar av det beskrivna slaget. En modern teori, föredd av Stephanie Dalley vid Oxford, föreslår att de "hängande trädgårdarna" egentligen var i Nineve, Assyriens huvudstad, och felaktigt associerades med Babylon i de antika källorna.
Zeusstatyn i Olympia
Pheidias, Atens mest berömde bildhuggare och ansvarig för den monumentala Atenastaty inuti Parthenon, skapade under ungefär 430-talet f.Kr. en gudomsfigur av Zeus i tempel som uppfördes för de olympiska spelens heliga centrum. Statyn var belägen inuti Zeustemplet i Olympia på Peloponnesos. Den var konstruerad i chryselefantinteknik — elfenben och guld på ett träunderlag — och mätte ungefär 13 meter i höjden.
Zeustemplet i Olympia är fortfarande välbevarats i ruin; dess trummar och kapitäler liggear på plats. Pheidias verkstad har identifierats arkeologiskt med verktyg och formrester som stärker dateringen. Statyn fördes till Konstantinopel under senantiken och förstördes troligen i en brand under 400-talet e.Kr.
Artemistemplet i Efesos
Efesos på Joniens kust — i nuvar ande Turkiet — var hem för ett av antikens mest monumentala tempel, tillägnat den lokala gudinnan Artemis. Templet byggdes och om-byggdes flera gånger; den version som ingick i sjuunderlistan var troligen den som restes efter att en galning vid namn Herostratos brändes ner det ursprungliga år 356 f.Kr. (på samma natt som Alexander den store, berättar legenden, föddes).
Det nya templet var 115 meter långt och 55 meter brett, med ett tak buret av 127 kolonner av 18 meters höjd. Det förstördes av goter 262 e.Kr. och plundrades på byggnadsmaterial under den tidiga kristna perioden. Idag återstår en enda rekonstruerad kolonn på platsen i utkanten av moderna Selçuk. Efesos centrum i sig — forumgator, biblioteksbyggnaden, teatern — är ett av det västra Anatoliens mest besökta antika platser.
Mausoleum i Halikarnassos
Kung Mausolos av Karia styrde som persisk satrap i Halikarnassos — nuvar ande Bodrum i Turkiet — och dog år 353 f.Kr. Hans hustru och syster Artemisia II beställde ett gravmonument av sådana proportioner att det gav namn åt ett helt arkitekturgenre: mausoleet. Strukturen beskrivs i antika källor som ungefär 45 meter hög med 36 kolonner bärande ett pyramidformigt tak krönt av en stridsvagn med fyra hästar.
Det förstördes under medeltiden; stenar används i Bodrums korsfararkastel. Fragmenterade friser och skulpturdelar från monumentet finns i dag i British Museum — delar av dessa är material som Lord Stratford Canning låtit transportera till London på 1840-talet, vilket numera diskuteras i repatrieringstermer.
Kolossen i Rhodos
En bronsstaty av guden Helios, stolt över Rhodos hamn — troligen inte ridande om ingången som den populära föreställningen skapar utan stående på en piedestal vid kanten. Den restes ungefär 280 f.Kr. till minne av att Rhodos motstod en belägring av demetrios Poliorketes och förstördes av en jordbävning ungefär 226 f.Kr. Den var aktiv i mindre än 60 år. Bronsen låg kvar på marken i nästan 900 år — i oförändrat läge, enligt antika källor — tills araberna sålde skrotet år 654 e.Kr.
Fyrtornet i Alexandria
Pharos — det urgamla ordet för fyrtorn kom från ön Pharos utanför Alexandria — uppfördes under Ptolemaios I och Ptolemaios II, troligen färdigställt runt 280 f.Kr. Antika beskrivningar sätter dess höjd till 100–140 meter, vilket i så fall gör det till en av mänsklighetens högsta konstruktioner under sekler. Det fungerade med öppen eld och spegel-fokusering som navigationshjälp till hamnen.
Jordbävningar skadade det gradvis under 700–1300-talen och det slutliga raset inträffade troligen 1303 och 1323. Det egyptiska marinarkeoalogiska projektet har identifierat monumentala stenblock på havsbottnen utanför Alexandria som sannolikt tillhör fyrtornet. Den korsfararkastel Qaitbay, uppförd 1477 på samma plats med återanvändt stenmaterial, markerar platsen i dag.
Öppna kartan och lokalisera alla sju underverkens platser för att förstå hur de formade ett nätverk av kulturell prestige i den hellenistiska världen.